Jag tror det hände för ett par vintrar sedan, ett frukostägg försvann från köksbordet och jag hittade aldrig skalen.

Ett par timmar senare hittade jag ägget, noga inlindat i en filt, och med en pingvin som höll vakt.

Jag hoppas att vårt barn aldrig slutar vara det man kallar ”barnslig”.

Min nyfikenhet och vuxna barnslighet fungerar ofta som en isbrytare.
Att inte vara så ”vuxet konventionell”.

Min löpning följer samma koncept; det ska vara roligt, jag ska lära mig något och upptäcker samtidigt världen.

Kanske inte på alla pass, men på många.

I grund och botten är jag en löpande ensamvarg, men jag jobbar på att även utveckla den sociala sidan av löpningen!