Minsta motståndets lag. Och rädslor.

20160205_071750 (2)

Vad är du rädd för?

Jag är rädd för höjder.

Jag vill att min rädsla för höjder ska vara reell. Dvs när det inte är farligt, ska jag inte
känns rädsla.

Repklättring är ett bra exempel, jag hade aldrig provat, eftersom det innebar att jag klättrar upp till takhöjd. Och därför hade jag bestämt mig för;
jag kan inte klättra i rep.

Vilket var fel. Jag kan klättra i rep. Jag kan klättra ända upp till taket.
Utan att vara rädd.

Jag kan också svinga mig i ringar.

Nästa steg är ”Dragons Back”. Dvs hoppa över en avgrund.
Det är inte hoppet som är problemet. Det är djupet på avgrunden som ställer till det i min hjärna.

Men jag ska överbrygga det också. Med lite madrasser och adrenalin.

Hälsan runt midjan?

Playitas

”Förekomsten av det metabola syndromet ökar i alla befolkningar och viktiga förklaringar är bristen på fysisk aktivitet, tillsammans med ett högt energiintag, felaktiga matvanor, stress och psykosociala faktorer”

Ovanstående är saxat från Fyss.se

Vikt som mått säger inte så mycket. Vikt och längd, dvs BMI blir många gånger inte rätt. Därför använder jag hellre midjemått för att på något sätt kategorisera men också utvärdera.

Jag försöker att undvika termer som övervikt, fetma osv, det stigmatiserar ofta redan utsatta människor, så fokus ligger på annat än att stirra på övervikten, eller fetman som siffra.

Att mäta midjemått är väl en liten vetenskap i sig. Midjan sitter väldigt olika på oss, någon har den ovanför naveln, någon under osv. Jag har mätt många hundra midjor, ja kanske upp mot tusen som sedan matchats med blodtryck, blodfetter samt blodsocker.

Och då kommer vi till det jag började med Metabola Syndromet,
dvs när man har två eller fler värden av dessa som är förhöjda;
Bukfetma (kvinnor >88, män >102)
Högt blodtryck
Höga blodfetter
Högt Blodsocker (insulinresistens)

Ofta börjar det med bukfetman. Och bukfetman ger insulinresistens, som ger ännu mer bukfetma och så är stenen i rullning.

Andra faktorer som bidrar till att man utvecklar metabolt syndrom är stress och att man rör sig för lite - för ja, båda dessa faktorer är ju med och bidrar till bukfetman.

Även en liten viktökning kan påverka din insulinkänslighet, och här tycker jag att uthållighetsidrottare ska vara vaksamma för det som jag kallar ”distansfetma” dvs man tränar mycket men vikten ökar (och då fettvikten, inte aktiv vävnad som muskelväv).

Om du tränar mycket, men ändå ökar vikt, se över dina levnadsvanor.
Stress, kost, sömn och hur och vad du tränar. Uthållighetsträning enbart räcker oftast inte för bibehållen hälsa om du tappat för mycket muskelmassa i förhållande till fettväv. Då störs hela den fina balansen mellan dina hormoner.

Känner du att detta kanske kan vara du? Ta upp styrketräningen igen och se vad som händer. Och kanske är det även dags att göra en hälsocheck av blodsocker, blodtryck och blodfetter. Midjemåttet kan du mäta själv!

Metabolt syndrom är förstadiet till de sjukdomar som ökar mest, cancer och diabetes. Men även hjärt- och kärlsjukdom. Det som ändå är positivt, är att tar man symtomen på metabolt syndrom på allvar, så kan man själv göra mycket för att undvika eller skjuta upp insjuknandet i sjukdomarna som följer. Och det som är ännu bättre, du kan förebygga genom din livsstil!

Håll koll på midjan (byxorna ska inte börja spänna…)
För kvinnor gäller >80, för män >94

Matcha ditt energiintag med din aktivitetsnivå.

Ta varje chans att röra på kroppen; gå, spring, lyft, dra och häng!

För min del blir detta tydligare varje år. Att matcha intag och utgifter. Halva julen hade vi en aktiv semester, mycket löpning, cykling och allmän rörelse. Och mycket god mat. Sedan avstannade aktiviteterna, medans vi åkte land och rike runt för att äta julmat, vilket resulterade i att byxorna ”blev mindre”. Ja, jag tror ni känner igen det. Och gör ni det, snöa inte in enbart på konditionsträningen, muskelmassan behövs för den hormonella balansen i kroppen!

SHFT - The Cool Kid

Drills Österbro arena

En blogg känns aningen out of date i en tid där en nyhet i princip är gammal i samma stund som du fått upp den på Insta eller Facebook. Men även om texter i en blogg snabbt svalnar så kommer jag ändå göra lite mer frekventa uppdateringar under 2016.

Nytt och frächt för 2016 är däremot SHFT - Din smarta löpcoach, som kan allt om dig. Och som har en plan för hur du ska springa ännu smartare, snabbare och snyggare.

Amagerfälten film

SHFT är enkel att använda, en app i telefonen och två små pods på kroppen.
Den ena sätter du enkelt på skon, enligt principen ”Don´t mess with my shoelaces”, dvs du behöver inte snöra fast den. Den andra poden sitter runt bröstkorgen.

Podsen är små, smidiga och snygga. Inget som generar dig på något sätt.

Löpning handlar om att accelerera och bromsa. Hela tiden. Du måste bromsa en rörelse (ex fotens rörelse bakåt) för att du ska kunna skapa rörelse framåt. Men du vill inte ha onödigt mycket inbromsning (som gör att du måste accelerera hårdare)
Som löpare har du rörelse framåt, bakåt, uppåt och neråt. SHFT visar enkelt förhållandet dessa emellan genom ”Running Efficiency”.

När jag träffar en löpare första gången gör jag en screening. SHFT är uppbyggd enligt samma princip. Genom att titta på ex Ground Contact Time (hur länge du stannar i marken), hur du landar samt din stegfrekvens så lägger coachen i SHFT upp en smart plan för dig som löpare. Sedan presenterar coachen vilket ”Metric”* som du ska fokusera på, och vilken din target zone kommer vara för de närmaste löppassen.
*Ett urval av Metrics för SHFT; Landing Position, Ground Contact Time, G-Landing, Break Effekt, Running Effect, Step Length, Body Bounce, Body Angle m fl.  

SHFT ger dig också feedback på hur många watt du genererar när du springer.
Och här börjar det bli riktigt intressant. Eller hur?
Som cyklist har jag sedan länge kunnat se hur mycket en acceleration kostar mig (i form av effekt-watt), eller att tryck på hårt i en backe och jag har lärt mig vad det kostar att bränna av en ”match” och hur många jag har. Ibland är det inte värt det helt enkelt. Å andra sidan vet man ju aldrig, det kan ju vara att motståndet bränt alla sina redan…

Nu kommer jag ha ett litet juluppehåll, men är du väldigt nyfiken på SHFT så är det bara att hugga mig så kör vi en demo i Malmö!

Har du frågor kring SHFT eller önskar ditt alldeles egna SHFT kit, så är du välkommen att kontakta mig.

Jump

 

 

Head Coach - SHFT

Amagerfälten film

Sedan april i år arbetar jag som Head Coach för SHFT. Det började redan vid jul då jag kontaktades av en Frankly här i Malmö. Tre snubbar i tjocka jackor och bylsiga byxor ville ha löpcoachning. Sedan rullade det på och valet föll på mig eftersom jag var den som bäst kunde förmedla löpteknik så att de förstod.

Ett unikt projekt där drömmar blir verklighet.

”The Worlds most advanced trainable running device”

En löptränare, din egen personlig löptränare som monitorerar och följer din utveckling. Ser till att du inte går för fort fram och peppar dig när du behöver.
Förändring tar tid.

Gör det jag gör. Men jag räcker inte åt alla.

Jag ser fördelar för alla, som PT kan jag enkelt analysera och följa mina klienter.
Det kommer alltid finnas behov för ”Hands On” träning, dvs där man träffar sin tränare.
Men många gånger så finns inte tiden, pengarna, eller möjligheten.

Löpning är inte en form som är rätt eller fel. Löpning utgår från dig där du är idag.
Din styrka, rörlighet och träningshistorik. Det finns saker som vi vet gör dig mer effektiv, men alla svar finns inte. Vi jobbar med de vi har, men målet är också att komma ett steg närmare sanningen. Marknaden idag är full av människor som säljer sin egen ”teknik” och tittar man närmare på det så finns få eller inga evidens.

Jag är ödmjuk när det kommer till löpteknik. För mig existerar inte rätt eller fel.
Det finns människor som per ögats definition springer ”fult” och ”oekonomiskt” men det går ruskigt snabbt.
Kroppen anpassar sig, och upprepar du ett mönster tillräckligt många gånger så blir det till slut ”effektiviserat”.

SHFT mäter performance. Det har jag saknat inom löpning, eftersom den möjligheten som effektbaserad träning utgjorde, gjorde mig riktigt bra på cykel. Jag skar bort all fruktlös träning och ägnade mig enbart åt den typen av träning som gjorde mig bättre. Och bättre. Och bäst. Samtidigt som jag hade kul, och utnyttjade det som jag tidigare såg som en belastning. Den eviga motvinden i Skåne.

Hur långt och varför?

2021-08-08 13.17.08
Mitokondrien är kroppens energikraftverk. Alla celler innehåller mitokondrier utom röda blodkroppar och vissa celler i ögat och njurar. Vi människor har överkapacitet vad gäller mitokondrier, därför är det tveksamt om fler mitokondrier ger större effekt hos alla (beroende på träningsbakgrund). Däremot ger större enzymatisk aktivitet i mitokondrierna ökad performance, dvs du kan springa fortare relativt given belastning.Mer är inte allt bättre, däremot är alltid bättre funktion bättre. Tränar du med låga glykogenlager är det viktigt att du inte enbart tränar detta, utan även tränar med tillgång till glykogen, dvs tröskelfart då du ökar den enzymatiska aktiviteten.

Man blir bra på det man tränar nämligen.

Man ska experimentera och man bör experimentera. Men räkna inte med att det som är ”bulletproof” för någon nödvändigtvis är det för dig.
Jag för ofta dialog med personer som ex framgångsrikt lever med periodisk fasta eller som dragit ner på kolhydraterna. Gemensamt för dem alla är att de inte nödvändigtvis måste övertyga alla andra att deras väg är den enda rätta. Men de delar ödmjukt med sig av sin erfarenheter. Gemensamt för dessa personer är att det också finns en dynamik i sättet att förhålla sig till energiintag och utgifter.
De är på inget sätt fanatiska i sin syn på carbs.
Things change.
Vad gäller distanspass så är jag väldigt säker på vad som funkar för de flesta, sedan med en viss modifikation utifrån don och person.
Flex your fuel.

Var har du tyngpunkten?

_MG_1768

När jag var 6 år så började jag rida på ridskola.

Från 6 års ålder fick jag lära mig att man kan styra en häst med sina sittben.

Jag fick lära mig att hållningen gör ryttaren.

Sedan dess har jag haft koll på tyngdpunkten oavsett om det handlat om klättring,
surfing, forskajak, löpning, MTB eller minigolf.

Vad gäller simning så fixar jag det inte. När jag ligger horisontellt så ballar alla mina system ur. Jag tappar referensramarna.

Men om vi backar bandet lite.
Att du kan styra ett ton häst med dina sittben.

Det är rätt häftigt.

Och det är likadant med din cykel.
Du ska inte dra en häst i munnen för att få den att svänga, och du ska inte heller fokusera på att svänga din cykel med styret.

Du ska flytta din tyngdpunkt.

Nu får du ut och testa att svänga genom att flytta COG, dvs center of gravity.

När du springer så tar du hjälp av förhållandet mellan COG och COP (center of pressure) för att röra dig framåt.

Ut och testa, ut och spring, och fundera över var du har tyngdpunkten!

 

Människo-stress

Sim sillen ensam

Människo-stress

Det är mycket skriveri om hets.
Sambandet mellan träning och hets.

Jag skulle vilja kalla det människo-stress.
Som vi tar ut på kroppen, den inre stressen, kvalen, valen, rädslan att inte räcka till.

Ingen ska behöva försvara sina livsval.
Ingen.

För mig blev människo-stressen uppenbar när jag själv började svikta.
När tankar kring hur JAG såg ut, helt plötsligt gjorde att jag vacklade i min tro på den egna kompetensen.

Kan en PT vara normal?
Kan en PT se ”vanlig ut”?

Ja, jag är den normala PTn. Det är mig du väljer eftersom du vill åt min kompetens, inte nödvändigtvis spegla dig i mig, se ut som jag, eller vara i samma ”form”. För ur träningssynpunkt sticker jag inte ut på något sätt längre, jag är ”normal”, men med ganska onormalt stora kunskaper, och djuptgående sådana, kring uthållighetsträning och specifik styrka för löpare och cyklister.

Det är mig du väljer om du vill få in träningen på ett smidigt sätt i ditt normala liv.
Äta vanlig mat, som fungerar för alla i familjen.

Sedan är jag rätt vass på hur du kan göra kosten till ditt ”dödande vapen”.
Dvs för att döda dina motståndare, inte dig själv (om det nu är så att du vill tävla mot andra)

 

Float the Boat
-No Stress

 

 

Hur bra som helst.

Brofästet mars 2015

Torra, snabba stigar.

10 grader varmt.

Hur bra som helst att bara sticka ut på lunchen och riva av 5 x 5 minuter ute vid Öresundsbron.

När jag kom hem åt jag mat. Helt vanlig mat.
Känner mig ibland omodern som äter mat, enbart mat och inte blandar en massa pulver hit och dit.

Vill du ha snabba lösningar och köpa dig fri från ansvar genom en burk med pulver så är det inte till mig du ska.
Är du däremot nyfiken på hur du kan optimera det du stoppar i munnen, och sugen på att lära dig att välja livsmedel som ger varaktiga hälsofördelar? DÅ ska du skicka ett mail till mig. Och vill du vara nöjd med din kropp 365 dagar om året och inte  bara under sommarmånaderna? Jag tänkte väl det…

Alltså, broccoli och persilja. En skvätt olivolja och svartpeppar. Hur bra är inte det?
Lär dig koka broccolin på bästa sätt, det är halva hemligheten till att älska denna gröna skönhet.

Och persilja… så ljuvligt kryddig.

Peace brothers and sisters.