Dröm stort.

Jag väljer att drömma i ett format som matchar min verklighet. Att drömma om ett veckolångt etapplopp i syd, är en dålig matchning.

Så jag drömmer om en helg på Bjäre, med löpskor på.
40 km på lördag. 40 km på söndag. En mjuk säng och en kall öl halvvägs i Torekov.

För att realisera denna dröm, så måste jag springa.
Mycket.
Och långt. Men inte så fort.
Det är bra, det passar mitt liv just nu bra. Även jag inte har all tid i världen, då väljer jag att lägga den tid jag har, på att ta mig ut.

Det matchar både mitt liv och mina tankar att springa långt, men inte så fort.
Behöver massa utrymme, tid och lugn och ro. Sådant jag får i skogen. Av att springa nya stigar. Komma vilse, och njuta av att jag tappat orienteringen, utan att jag för den skull behöver känna att det är katastrof. Tids nog kommer jag rätt. Skåne är trots allt ingen vildmark.

Jag upptäcker gamla stigar, och lär mig nya. Vissa delar av Bjärehalvön har jag inte ens sprungit än. Så jag har mycket kvar att upptäcka!

Nu under vinterhalvåret så blir det självklart en del löpning inomhus också. Jag är jättenöjd med mitt nuvarande löpband, även om det kostade en hel del. Jag behövde till och med ta ett lån för att köpa det. Men med dagens jämförelsesajter, som t.ex. Testarna.se hittar man snabbt och lätt ett bra lån med rimlig ränta.

Om du vill följa mitt projekt med ketogen kost kan du kika på dessa länkar:

https://www.facebook.com/DragonMotherTraining/

https://www.instagram.com/doublecreamqueen/

Jag tror det hände för ett par vintrar sedan, ett frukostägg försvann från köksbordet och jag hittade aldrig skalen.

Ett par timmar senare hittade jag ägget, noga inlindat i en filt, och med en pingvin som höll vakt.

Jag hoppas att vårt barn aldrig slutar vara det man kallar ”barnslig”.

Min nyfikenhet och vuxna barnslighet fungerar ofta som en isbrytare.
Att inte vara så ”vuxet konventionell”.

Min löpning följer samma koncept; det ska vara roligt, jag ska lära mig något och upptäcker samtidigt världen.

Kanske inte på alla pass, men på många.

I grund och botten är jag en löpande ensamvarg, men jag jobbar på att även utveckla den sociala sidan av löpningen!

Råkallt.

Klassisk Malmövinter. Kring noll, drypande fuktighet och en sur isande vind som tränger genom den envisaste ull, och ett par cm ner i fettväven på skinkorna.

Jag drömmer om att springa med bara ben. Samtidigt som jag inte är säker på att jag kommer springa fler pass i kjol i Malmö (tack vare advokatsamfundet).

Att springa ett långpass är en resa mellan många ytterligheter. När jag sprang iväg var jag irriterad. Irriterad över att jag bor i ett land som pekar på sig själv och säger ”jag god- du ond”. Sverige har en historia som vittnar om bottenlöst förtryck av egna minoriteter. Allt eftersom kilometrarna tickar på så lämnar jag irritationen bakom mig och kliver över i ett mer angenämt tillstånd.

Löpning löser stress.
Oavsett ursprung.

Spring mer världen!

Jag har glömt hur grått det kan vara i februari. Allting sover, och solen gömmer sig.

Du får vara ljuset som leder våren helt enkelt.
Vi får vara ljuset.

Nu under vintern så löper man inte lika mycket som på våren och sommaren. Jag brukar underhålla mig själv med lite inomhusträning och dessutom en del spel på nätet. När jag spelar casino brukar jag använda mig av guiden www.casinoutansvensklicens.site. Där hittar man allt från spelguider till casinorecensioner och bra bonusar!

Kära Dagbok.

I can see It coming.

Jag ser det tydligt. Den reverserade självbilden. Jag såg det idag på Instagram.
”Före” och ”Efter” bilderna har bytt plats.

Före-bilden var bilden på den hård deffade kroppen. Tydliga ideal från Bikini fitness.
Magrutor.

Efter-bilden var en vältränad kvinna med kurvor. Bröst och rumpa.

Personen beskrev alla de känslor som var kopplade till den första bilden.
Bilden som visar en person som har kontroll. Stenhård kontroll. På kroppen, maten, träningen, disciplinen. Kroppen sitter, men känslan saknas, relationerna, spontaniteten, glädjen. Kroppen som är hård, men tom.

Jag känner att för många blir 2017 ett år av självrannsakan.

Vad vill jag lägga mitt liv på?

Världen är precis så galen som vi uppfattar den.

Vad vill du vara en del av?
Vad vill du förmedla?
Vad vill du uppleva?
Vad vill du känna?

Vem är du?

2017 är början på något. Eller snarare en vattendelare.

Jag har ett mantra:

”Ta något dåligt, och gör något bra”

Jag vet att det låter konstigt. Men tänk så mycket som föds ur människors svårigheter.
Ur sorg, ur krig, ur elände.

När människor förändras, så förändras världen.
Förändring är oftast inget vi självmant söker, om inte någon eller något tvingar oss.

Se dig omkring. Kan du se det?

I natt jag drömde…

om vind i håret och löpning i shorts. Jag är inte den som är den, så jag packade ryggsäcken med shorts och linne och hamrade mig genom dagens pass på löpband.

Hell yes vad gött.

På förmiddagen är gymmet riktigt behagligt. Inga spännar, bara trevliga pensionärer som tränar. Lite fritidsgård för 65+, men på ett bra sätt. Ett hälsosamt sätt.

Löpningen känns lätt. Och jag vet att det är då, jag så himla lätt dras med. Farten kommer snabbt, men den ska inte komma än. Så jag håller igen. Även om jag kände lite på 3.50 fart och steglängden som krävs när vi kommer sub 4 min/km.

Lite mer rörlighet i hamstring, höftböjare och axlar så går det lekande lätt. Basen har jag. När 18 km känns lätt, inte ens känns, då är grunden solid.

När jag klev av bandet fick jag världens största leende;
”Jäklar vad bra du springer, jag var tvungen att gå in och titta”
Jepp, thats me. Inte snabbast, men absolut en av de människor som inspirerar andra till att springa. Det ser lekande lätt ut. Och just nu är det precis så det känns.

Amazing.

För tillfället springer jag ca 4 pass per vecka:

1 pass är korta intervaller (2 min)
1 pass är lång intervall/tempo
1 pass distans med fartökning (1-2 x 20 min)
1 pass distans med äventyr (är nog min favorit just nu…)

På lördag den 4e firas Löpningens dag runt om i landet. Initiativtagaren till dagen är Ingmarie Nilsson.

På Facebook finns en grupp där du hittar de olika arrangemangen runt omkring.
Stävie Trail kör bla en provlöpning av deras bana med olika fartgrupper med start kl 14.00 i Furulund.

Självklart ska jag också fira! Ute i Bökeberg.
Kl 9.00 springer jag från Pendlarparkeringen i Holmeja.
Längd 18 km, fart 5.30-5.40 cirka.
Känner du att det är något som passar dig är det bara att hänga dyka upp!

Börja med det bästa. Spara det inte till sist.

Måndag - Trailmåndag

Med mjuka, gamla skor tassade jag runt Näset.
Blandad löpning på grus, i sand och över Ljungen.
Nästa vecka är jag tillbaka i skogen.
Jag älskar kontrasten, hav och barr.

Luft under tårna

Det blev en lite annorlunda alternativvecka. Den blev inte alternativ alls. Av 60 planerade kilometrar har jag sprungit samtliga.

Tydligen knarrar vi tanter lite ibland, utan att det behöver betyda något. Men för säkerhetsskull har jag stämt av med min naprapat Krister Sellman.

Jag skulle vilja säga att Krister är en ”löpares livlina”. Tack vare honom blir jag aldrig nojig längre när jag får en krämpa. Det mesta (förutom frakturer…) är sällan så allvarligt om man tar tag i det direkt.

Sen är det nog som så att Krister har en viss avskräckande effekt på mig, jag vågar inte slarva allt för mycket med min kropp. För då kan det hända att han tar fram sin luftpistol eller sina torra nålar och skruvar några varv. Jag blir torr i munnen och svettig i händerna bara jag tänker på det. Krister är enormt duktig, men han gör ont.

Jag gjorde lite tå-gymnastik, körde extra mycket med min tiger tail och pysslade med lite annat okonventionellt som jag helst håller för mig själv, eftersom det är av karaktären ”do not try this at home if you are not 100% sure about what you are doing”.

En annan sak jag funderat på är kronisk inflammation. Jag tror inte ett skit på vissa saker längre. Och jag tror definitivt inte på vissa ”kostkomplotter” där enskilda livsmedel pekas ut som inflammationsdrivande.

För att slippa gå runt med en kronisk inflammation finns det ett par saker du SKA göra:
Sov gott om natten - inte bara ligga och slumra. Du ska sova och vakna utvilad.

Stressa ner - stress piskar på kroppens katekolaminer, de är bra i små doser, men inte gå runt med kroniskt förhöjda nivåer. Det kan således vara kontraproduktivt att trycka in stressande träning i en redan stressad vardag. Tänk om. Vad behöver du?

Rör på dig - gäller både vardagsmotion och pulshöjande aktivitet. Det hjälper dig att hålla din insulinsensitivitet hög och ditt blodsocker stabilt. Dvs du blir inte så känslig för den där kanelbullen som du åt till trekaffet.

Normalvikt - detta känsliga ämne. Fettväv är hormonproducerande och onödigt mycket fett på kroppen gör att du blir mer insulin-resistent.
Vad är normalvikt? Ja, vad är det?
Jag tänkte inte gå in på det, eftersom det är så kontroversiellt, men många gömmer sig idag i en lätt övervikt och springer sig till trasiga knän och höfter.
Jag är stenhård här. Vill du behålla din löparhälsa genom hela livet, glöm de där 2-3 kilona trivselvikt. Sedan spelar de inte så stor roll för andra saker.

Imorgon är det #trailmåndag. DET trodde jag fan inte för en vecka sedan när höger underben gick ut i strejk. Men jag tar en gammal sko!